Skollunch for the future
Hur hållbarhet blir möjlighet i skolan och hur kan vi anpassa måltiden till att möta framtidens utmaningar eller kanske rent av efterfrågan?
De flesta är överens om att den svenska skolan ligger långt fram i sitt hållbarhetsarbete. Men eftersom ämnet är komplext och kommer bli än viktigare i framtiden, vill vi undersöka om det finns utrymme för förbättringar. Kan den hållbara skollunchen bli en pedagogisk resurs och på så sätt intressera fler elever? Bör den schemaläggas och kan skolan gå före och påverka politiken? Och vad tycker Sveriges föräldrar? En Kantar Sifo-undersökning vi gjort visar på flera intressanta saker, som att kommunikationen brister mellan skolan och föräldern och att eleven generellt sätt är ganska nöjd med skollunchen. Detta och lite till har Lotta Bergkvist från White Guide Junior diskuterat med vänner från det offentliga matsverige. Delar av samtalet finns i denna artikel. Se hela samtalet här.
Hållbarhet är ett begrepp som knyter ihop de ekologiska, sociala och ekonomiska utmaningar som vi alla står inför. Alla tre delarna är viktiga och alla är de beroende av varandra.
Hållbarhet handlar om ständig förbättring
–Först och främst, hållbarhet är mycket mer än en möjlighet, det är en nödvändighet. Och det gäller inte bara i skolans värld, utan i de flesta mänskliga verksamheter. Om en verksamhet ska överleva måste den vara ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar. Annars kommer den inte finnas kvar. Hållbarhet är alltså inget tillstånd. Det är en ständig utveckling. Skolan behöver hela tiden anstränga sig, göra saker och ting smartare, noggrannare och bättre, säger Jens.
Vilka är svårigheterna?
–Ja, hållbarhet är en nödvändighet. Men det utgår från att eleverna äter maten och att aktörer runt om skolan har rätt förutsättningar att realisera de målsättningar som finns. Min forskning bland elever, lärare och rektorer, visar att skolan upplever svårigheter med just det här. Det gäller logistik, måltidsmiljön och olika organisatoriska faktorer, att det saknas ett helhetstänk mellan skolan och måltidsverksamheten. Skollunchen skulle kunna integreras i skolans pedagogik i mycket större grad. Här har politikerna så klart ett stort ansvar. Allt börjar där, säger Linda.
Dags för schemalagd skollunch?
–Ja, jag tror på det, säger Linda. Det blir lugnare, både för elever och lärare. Har inte forskat på just detta, men jag har sett flera goda exempel på det, inte minst ur ett hållbarhetsperspektiv, fortsätter hon.
Vad säger kommundirektören?
–Sveriges kommuner och även media kan göra mer för att göra hållbarhet till en möjlighet. Min högsta önskan är att skolchefen, fastighetschefen eller kommundirektören rings upp av lokaltidningen med frågor som: ”Hej, hur gör du för att skolmåltiden ska göra nytta för eleverna?” ”Och hur får vi största möjliga invånarnytta för alla de skattemiljoner som pumpas in i skolmåltiden varje år?”, säger Karin.
Enligt undersökningen tycker föräldrar att skolmaten ska förbättras – fokuserar skolan för mycket på annat?
–Tvärt om skulle jag säga. Skolan borde fokusera mer på logistiken. Vi har god, bra mat i våra skolrestauranger, men maten äts inte upp. Det är andra faktorer som måste ikapp. Det är stökigt, stolar som skramlar, ont om tid, scheman som inte fungerar, det finns massvis med logistiska faktorer som försvårar uppdraget att servera hållbar mat i skolan. Vi måste våga flytta fokus till dessa områden. Se bortom maten för att lyckas, säger Karin.
Skollunchen som pedagogisk resurs
-Här finns en stor potential. Eftersom begreppet hållbarhet är så komplext, blir inspiration och helhetsperspektiv viktigt. Det krävs att skolan jobbar ämnesövergripande med målsättningen att eleverna kan se samband. Och gärna då i samverkan med skollunchen. Annars, prata mer hållbarhet i skolmatsalen. På lektionen. På föräldramötet. Här har skolan ett stort ansvar. Det förutsätter att rektorn är drivande. Kommunikation är enormt viktig för att öka medvetenheten, säger Linda.
Många föräldrar upplever att de inte vet hur skolan i fråga arbetar med hållbarhet. Hur kan man förbättra kommunikationen mellan kommun-rektor-kök-elever-föräldrar?
-På vår skola lägger vi ut matsedeln på skolplattformen, synligt för både föräldrar och elever. I de yngre klasserna börjar sen varje skoldag med att vi pratar om vad som kommer serveras på lunchen, vad hållbarhet handlar om, matsvinn, råvarors ursprung etc. På så sätt vet eleven vad som förväntas. Detta skapar ett intresse som de bär med sig upp i samtliga årsklasser. Skolplattformen är en outnyttjad kanal, där finns mycket kvar att göra, säger Fredrik.
Vilken roll har ni på Menigo att driva utvecklingen framåt?
–Vi kan göra mer, helt klart. I samarbete med våra kunder kan vårt leveransmönster effektiviseras. Vi skulle till exempel kunna köra och leverera på natten då det är mindre trafik. Vi behöver även bli mer involverade i upphandlingsfasen för att bättre förstå de ambitioner som finns. Det kräver ett tätare och längre samarbete med kommuner och upphandlare. Där vi kan ställa krav på de sortiment som erbjuds kommun och skola. Sprida kunskap, samarbete och mer dialog, säger Christoffer.
Hållbarhet är teamwork
Det är svårt att lyckas som ensam kock. Du behöver stöd från kostchef, rektor, pedagoger, kollegor i köket och eleverna, alltså matgästerna. Samarbetet mellan köket, ledningen och eleverna är A och O för att lyckas
Sammanfattningsvis, man måste inte vara bra på allt. Hållbarhet får inte bli för svårt eller komplicerat. Det viktiga är att det blir en naturlig del av skolans vardag, säger Lotta.
Lottas gäster:
Linda Berggren, Institutionen för kost- och måltidsvetenskap, Umeå Universitet
Jens Berggren, Hållbarhetsexpert, LRF
Karin Lundell, Verksamhetschef, Strängnäs kommun
Fredrik Nilsson, Köksmästare, Tångvallaskolan Årets skolrestaurang 2020
Christoffer Carlsmose, Hållbarhetschef, Menigo
50 % av tillfrågade föräldrar svarar att de inte får någon information från sitt barns skola hur de arbetar med hållbarhet.
78% vet inte hur skolan jobbar med matsvinn.
93 % vet inte hur stor del av skolmaten som är ekologisk.
* Kantar Sifo-undersökning. Målgrupp 20-65 år med barn i hushållet (6-15 år).
1051 intervjuer. Svarsfrekvens 62%